måndag 15 oktober 2012

Vi och dem

För ungefär två veckor sedan på torsdagen var jag tillsammans med min klass och min svensklärare och såg på en inspelning av programmet Babel vid Tv-huset. Babel som många vet är ett program där författare, som nyligen skrivit någon aktuell bok, blir inbjudna för att diskutera något ämne som har en koppling till vad de själva har skrivit om. I detta avsnitt som jag var med och såg då de spelade in handlade det om hur människor ibland delas in i två olika grupper; "vi" och "dem".
De författare som var med denna gång var Jonas Gardell som har skrivit boken "Torka aldrig tårar utan handskar" som ingår i en triologi och handlar om hur det var då AIDS blommade upp i Sverige på 80-talet, och Jonas Hassen Khemiri som har skrivit boken "Jag ringer mina bröder" som handlar om terroristattacken i Stockholm för något år sedan och hur en kille agerar efter det att han har fått reda på att det hänt.

Om jag skulle välja att läsa någon av de här böckerna så skulle jag nog läsa "Torka aldrig tårar utan handskar" av Jonas Gardell. Anledningen till att jag skulle välja att läsa den är att jag tycker att det är intressant hur Sverige, som nu för tiden säger att de är så toleranta och accepterar alla, bara för ungefär trettio år sedan behandlade homosexuella som om de inte ens vore vatten värda.
Visserligen så kan jag förstå rädslan för att få AIDS och hur folk måste känt då det inte fanns någon medicin som kunde bromsa ner sjukdomsprocessen, som det finns nu, men det jag inte förstår är hur de flesta pekade ut homosexuella som några slags syndabockar. Hur de flesta utan att ta reda på vad som var det egentliga ursprunget för sjukdomen började se snett på homosexuella bara för att de var just homosexuella. Hur medierna, också där utan några grunder, spädde på masshysterin genom att bekräfta misstankar som var helt tagna ur luften.
Fast det jag minst förstår är hur homosexuella blev behandlade. Att man vägrade befatta sig med homosexuella bara för att man gjorde ett generellt och felaktigt antagande att alla homosexuella hade eller till slut skulle få AIDS.
Det man helt enkelt gjorde omedvetet var att man delade in homosexuella i "dem"-gruppen medan de andra höll sig noggrant till den så kallade "vi"-gruppen.

Jag skulle också välja att läsa den här boken för att få ta del av de livsöden som säkert finns nedskrivna i boken. Alla homosexuella som blev drabbade av den här masshysterin och led av den. De som man kan dela in i två grupper likaså; de som överlevde och de som inte gjorde det. För det var många som strök med i AIDS-vågen men det var också väldigt många som tog självmord för att de blev behandlade som de blev.

Det finns dock inget man kan göra för att göra allt ogjort och sjukdomen är fortfarande obotlig med en dödlig utgång även om man nu har bromsmediciner. Det man dock kan göra är att förhindra att något liknande sker i framtiden.

  

lördag 6 oktober 2012

Den ovillige fundamentalisten

Boken som jag i det här inlägget ska prata om heter så som titeln så fint avslöjar "Den ovillige fundamentalisten" och är skriven av en man vid namn Moshin Hamid. Boken är skriven på ett sätt som utmärker sig från andra böcker då handlingen utformar sig som ett samtal mellan bokens huvudperson Changez och en amerikansk turist på ett café i Lahore i Pakistan.

Om man nu ska titta på de mönster och teman som jag tyckte var intressanta i boken så fann jag väldigt många fast det var några jag speciellt fastnade för. Bland dem var till exempel hur boken är skriven, namnen som man kan tolka som andra saker i berättelsen och hur det kommer sig att den amerikanska turisten och Changez samtalar överhuvudtaget med varandra. Jag tänkte dock bara ta upp ett av de mönstren och det är hur boken är skriven.

Boken är skriven på ett sådant sätt att det bara är Changez som pratar. Det är inte så att den amerikanske turisten inte säger något det är bara det att endast Changez repliker är nedskrivna i samtalet fast han många gånger svarar den amerikanske turisten.
Egentligen så kan man säga att samtalet inte är den största delen av boken utan den största delen är Changez livshistoria. Samtalet utspelar sig i nutid medan Changez livshistoria går långt bak i tiden och till slut återknyter med nuet i boken.
Författaren har gjort på så sätt att samtalet återkommer i boken i början av varje kapitel och ibland i slutet av kapitlen så att man hela tiden är medveten om att Changez sitter och pratar med den amerikanske turisten. Författaren har även tagit med att samtalet ofta på något sätt får huvudpersonen att gå vidare i sin historia eller påbörja en ny del av den.

Jag tyckte att den här boken var bra om än lite annorlunda från vad jag vanligtvis brukar läsa men det är alltid kul att prova något nytt. Det var allt för mig denna gång!

Bildkälla: http://3.bp.blogspot.com/_c50Haalggo/STjz0QcPGYI/AAAAAAAAAP4/0CqyjDcTkwk/s320/den_ovillige_fundamentalisten.jpg