Daidalos

Jeg byggede labyrinten på Krete.

Jeg blev lukket inde.

 

Min son var hos mig.

Men vi flygtede

skont det var umuligt.

 

Skont det var umuligt

byggede jeg de flyvefaerdige vinger.

Vi floj.

 

Min son floj for hojt og

faldt ned.

 

Jeg sidder her, ved havet

ved dette hav -

 

Jeg taenker den mulige årsag var ungdom.

Han floj ud av denne kurs

en devieret spermatozo i rummet

op

med en anden umulighed.

 

Jeg undskylder mig ikke.

Jeg burde have betaenkt

dette blinde mod, til intet -

til intet.

men han havde levet for lidt.

 

Han havde endnu for lidt

at miste.

Jeg burde have betaenkt.

Dette blinde mod.

Det er nu min sorg.

Og dette hav...



                                                       Ikaros...

Dikt av Bundgaard Poulsen

 

Den här dikten var en av de dikter som dök upp då vi under de två senaste svensklektionerna har arbetat med den så kallade Ikaros-myten.

Ikaros-myten som lyder på så sätt att Ikaros tillsammans med sin far Daidalos hade blivit inlåst i ett torn eftersom någon kung ansåg att Daidalos var oumbärlig för denne och därför inte fick ge sig av. Daidalos som då byggde dem varsitt par vingar med hjälp av fågelfjädrar och vax, och hur de sedan flydde. Ikaros som sedan trots sin fars varningar flög för nära solen så att vaxet smälte och han föll ner i havet...

     

I den här dikten så förstår man ganska tidigt att den är skriven ur Daidalos perspektiv, redan från den första raden som lyder; "Jeg byggede labyrinten på Krete.". Man kan i dikten läsa om ett helt tidspann, från innan till efter Ikaros föll, även fast den egentligen berättas efteråt av Daidalos då han sitter och sörjer Ikaros vid havet.

Den här dikten berörde mig på så sätt att man kunde se fallet från en annan synvinkel än Ikaros perspektiv, som det vanligen är, och se Daidalos perspektiv på fallet istället. Då man hos Ikaros kunde se lyckan över att äntligen vara fri och äventyrslustan medan man hos Daidalos kunde se det som egentligen är baksidan av myntet på den här historien. Sorgen, saknaden och självförbråelsen. Att ingenting existerar utan att det finns en mörkare sida till det. För även om Ikaros kände sig lycklig precis innan fallet och kanske Daidalos också gjorde det så slutade det fortfarande med att Ikaros dog och Daidalos blev kvar att klandra sig själv och sörja Ikaros.

Det som man kan göra med den här dikten är att man kan tolka den på olika sätt. Jag har nu tolkat den på mitt sätt och jag hoppas att ni kunde hålla ögonen öppna tillräckligt länge för att kunna läsa allt av vad jag har skrivit i detta blogginlägg och att ni på samma gång uppskattade läsningen.
Det var allt jag hade att säga denna gång!





Man kan inte fly från det som är oundvikligt...

Nu är jag tillbaka igen och denna gång så ska jag prata om pjäsen "Oidipus" av Sofokles som vi läste i svenskan. Oidipus som fick en profetia om att han skulle mörda sin egen far och gifta sig med sin egen mor, vilket hemskt nog inträffade på grund av vissa omständigheter... Han kunde med andra ord inte undgå profetian.

Ok, jag ska nu berätta om på vilket sätt som Oidipus historia påverkade mig och jag kan börja med att säga att det var både en obehaglig och fascinerande läsning då man genom läsningen kunde följa Oidipus då han bit för bit pusslade ihop det som ingen egentligen vill behöva oroa sig för eller ens tänka på. Dock så väckte den här pjäsen mycket tankar om vad det egentligen finns för budskap bakom den här historian som är, så vitt jag vet, en myt.

Det man kan tänka är att både Oidipus och hans biologiska far försöker fly från profetian som hägrar över dem båda då först Oidipus far i ett försök att undvika profetian skickar iväg Oidipus när han är blott ett spädbarn för att dödas, vilket ganska tydligt inte händer. Sedan så försöker Oidipus undvika profetian när han väl fått höra den genom att fly från de som han tror är hans föräldrar men som inte är det och vilket slutar med att profetian faktiskt slår in. Det som man då kan koppla detta till är ordspråket "Man kan inte fly från sina problem.", vilket är precis vad Oidipus och hans far försöker göra.      

För det är precis det man inte kan göra, man kan inte fly från sina problem då oavsett hur små de än är så finns de kvar där tills någon tar i tu med dem och löser det, något som ingen gör i denna tragedi. Det var allt jag hade att säga för denna gång!