Romanska bågar

"Inne i den väldiska romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
'Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv, oändligt.
Du blir aldrig färdig och det är som det skall.'
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem öppnade sig valv bakom valv oändligt."

 Tomas Tranströmer

 

 

Namnet på den här dikten är "Romanska bågar" som ni säkert förstod redan då ni läste det här blogginläggets titel och det här var den dikt som jag tillsammans med Dosti, Lina och Olli från min klass satt och analyserade på den svensklektion som vi hade förr förra gången.

Mina tankar om den här dikten var mest inriktade på diktens budskap som handlar om att man som människa aldrig kan upptäcka alla de saker som finns inom en utan att det alltid kommer att finnas nya saker att finna. Man kan säga att buskapet handlar om mänsklighet.
Det som får mig att tänka så här är det som ängeln i dikten säger till diktens jag, berättaren;

"'Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv, oändligt.
Du blir aldrig färdig och det är som det skall.'"

Anledningen till att jag tänker så här är för att ängeln säger att berättaren aldrig kommer att bli färdig men att det är som det ska. Precis som en människa aldrig kommer att bli fullbordad då ingen någonsin kan uppleva allt det som finns att uppleva eller upptäcka allt som finns att upptäcka men att det är som det ska då man omöjligt kan göra det under den livstid som man har på jorden.

Det som styrker den här tolkningen än mer är att man också kan se de här valven som öppnar sig inom berättaren i all oändlighet som alla de upptäckter och upplevelser som berättaren kommer att finna samt de upptäckter och upplevelser berättaren inte kommer att finna.

Den här korta etappen var det enda som jag tänkte ta upp just nu eftersom jag tycker att det är en av de viktigaste sakerna med den här dikten. Jag kan också bara lyfta på hatten åt Svenska Akademin för att ha valt en sådan begåvad poet.

Det var allt för denna gång!