måndag 24 september 2012

Utan titel

Den 19 september så var vi och såg en teaterföreställning på Unga Klara som hette "Utan titel". Den framfördes av endast en man som heter Ardalan Esmaili och det enda som han hade med sig på scenen var en enkel pall, som han lite skämtsamt sa "Me and my pall".
Föreställningen handlade om hur Ardalan Esmaili gestaltade hur hans familj flydde från Iran till Sverige 1986, då Iran med sin nya regering blev alltmer inskränkt samtidigt som kriget mellan Iran och Irak fortfarande höll på där för fullt då.

Jag vet vad jag först tänkte. Jag tänkte att det skulle vara en ganska traditionell monolog som skulle vara dramatisk och allt det där men framförallt tråkig. Kan man tänka sig hur fel jag hade!
Jag tyckte att den här föreställningen var rolig, allvarlig och orginell. En av de betydligt bättre föreställningar som jag sett!

Om man nu ska reflektera över vad som jag kommer att bära med mig från den här föreställningen så kan man säga att det är en hel del men framförallt så kommer jag nog att komma ihåg Ardalan Esmailis fantastiska skådespeleri och de gestaltningar han gjorde. Jag kommer att komma ihåg gestaltningarna därför att de var så verklighetstrogna, som till exempel i en del av föreställning där han studsade med en imaginär tennisboll och hur man ändå kunde föreställa sig att den var verklig då han gjorde ljudeffekter och rörelser i takt med att "tennisbollen" studsade.
Jag kommer också att bära med mig den historia som han berättade därför att han skildrade ett sådant vanligt livsöde för många i vissa länder på ett sätt som jag inte sett det förut. Jag har läst om det och sett det på tv men jag har aldrig upplevt det på teatern med alla känslor och den verklighet som onekligen är knutet till att se en människa uppträda i verkligheten och inte på en duk.

Det var en sak som jag tyckte var intressant med diskussionen om varför föreställningen inte hade någon titel och det var att det kanske inte är meningen att den ska ha någon titel. För precis som min svensklärare tog upp på svensklektionen efter att vi sett själva föreställningen så hade Ardalan Esmaili haft väl med tid att komma på en titel även fast han fick lov att göra om sin föreställning på mindre än två veckor (det är dock en annan historia om att han fick göra om sin föreställning, som jag inte tänker gå in på riktigt just nu).
Så det kanske inte var meningen att den skulle ha en titel och en anledning kan ju vara att det är en sådan innehållsrik historia att det kanske inte räckte med några få ord för att fånga innehållet i den. En annan anledning kan ju vara att det var en slags protest mot de som sa att hans första föreställning "The assasination of Jimmy Åkerson" inte fick framföras på grund av det budskap titeln hade.
Fast jag kan ju inte veta anledningen och den enda som troligtvis vet anledningen till att den inte har någon titel är ju Ardalan Esmaili själv, om han nu vet det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar