måndag 15 oktober 2012

Vi och dem

För ungefär två veckor sedan på torsdagen var jag tillsammans med min klass och min svensklärare och såg på en inspelning av programmet Babel vid Tv-huset. Babel som många vet är ett program där författare, som nyligen skrivit någon aktuell bok, blir inbjudna för att diskutera något ämne som har en koppling till vad de själva har skrivit om. I detta avsnitt som jag var med och såg då de spelade in handlade det om hur människor ibland delas in i två olika grupper; "vi" och "dem".
De författare som var med denna gång var Jonas Gardell som har skrivit boken "Torka aldrig tårar utan handskar" som ingår i en triologi och handlar om hur det var då AIDS blommade upp i Sverige på 80-talet, och Jonas Hassen Khemiri som har skrivit boken "Jag ringer mina bröder" som handlar om terroristattacken i Stockholm för något år sedan och hur en kille agerar efter det att han har fått reda på att det hänt.

Om jag skulle välja att läsa någon av de här böckerna så skulle jag nog läsa "Torka aldrig tårar utan handskar" av Jonas Gardell. Anledningen till att jag skulle välja att läsa den är att jag tycker att det är intressant hur Sverige, som nu för tiden säger att de är så toleranta och accepterar alla, bara för ungefär trettio år sedan behandlade homosexuella som om de inte ens vore vatten värda.
Visserligen så kan jag förstå rädslan för att få AIDS och hur folk måste känt då det inte fanns någon medicin som kunde bromsa ner sjukdomsprocessen, som det finns nu, men det jag inte förstår är hur de flesta pekade ut homosexuella som några slags syndabockar. Hur de flesta utan att ta reda på vad som var det egentliga ursprunget för sjukdomen började se snett på homosexuella bara för att de var just homosexuella. Hur medierna, också där utan några grunder, spädde på masshysterin genom att bekräfta misstankar som var helt tagna ur luften.
Fast det jag minst förstår är hur homosexuella blev behandlade. Att man vägrade befatta sig med homosexuella bara för att man gjorde ett generellt och felaktigt antagande att alla homosexuella hade eller till slut skulle få AIDS.
Det man helt enkelt gjorde omedvetet var att man delade in homosexuella i "dem"-gruppen medan de andra höll sig noggrant till den så kallade "vi"-gruppen.

Jag skulle också välja att läsa den här boken för att få ta del av de livsöden som säkert finns nedskrivna i boken. Alla homosexuella som blev drabbade av den här masshysterin och led av den. De som man kan dela in i två grupper likaså; de som överlevde och de som inte gjorde det. För det var många som strök med i AIDS-vågen men det var också väldigt många som tog självmord för att de blev behandlade som de blev.

Det finns dock inget man kan göra för att göra allt ogjort och sjukdomen är fortfarande obotlig med en dödlig utgång även om man nu har bromsmediciner. Det man dock kan göra är att förhindra att något liknande sker i framtiden.

  

1 kommentar:

  1. En så VIKTIG historia, så många förfärande och förfärliga berättelser om hur människor blev svikna och utsatta... Och i BÄSTA fall kan man kanske lära sig något av historien, för att handla annorlunda i nutiden? Eller?

    SvaraRadera