En speciell berättelse

"Hanna Huset Hunden" av Anna-Clara Tidholm var en barnbok som vi fick läsa och tolka på den svensklektion som vi hade i tisdags. När vi först läste den så kunde jag inte annat än tänka att det var en väldigt speciell berättelse med en djupare mening som kanske inte var helt förstålig för ett barn. Dock så kunde jag inte direkt utröta vad den här djupare meningen bestod av utan reagerade mest bara på att i berättelsen så lämnade Hunden, som varit en slags beskyddare för Hanna, Hanna helt ensam. Det var ungefär så här jag tänkte innan vi som klass började diskutera boken och tolka den.

Som jag ser det nu efter att vi har pratat om boken så förstår jag mer den djupare meningen som kan ta sig form i olika tolkningar. Som till exempel ett barn som växer upp med föräldrar som är oberäkneliga och inte finns där för barnet, vilket vanligtvis skapar en osäker tillvaro för ett barn. Det kan också vara en separation mellan föräldrar som lämnar ett barn förrvirrat i en situation som egentligen inte har något med barnet i sig att göra, eller ett barns uppväxt med att finna sin egen väg där andra ej kan vara en vägvisare. Barnboken i sig får också mer meningen då man tolkar den och man förstår den då bättre.
Vad jag tycker är berättelsens innersta budskap, oberoende av vilken tolkning man väljer att göra, är att det är en berättelse om att lösgöra sig från osäkerheten i att inte kunna vara ensam och genom det bli mer självständig och mer medveten om vem man själv egentligen är.

Egentligen kan man inte riktigt säga att det här är en barnbok då den ur ett rent ytligt perspektiv handlar om att Hunden som förut varit med Hanna hela tiden och vaktat henne börjar försvinna bort från henne med jämna mellanrum och lämnar henne osäker och ensam. Den handlar om hur hon till slut bestämmer sig för att hon måste skapa sig en pålilig tillvaro, då Hunden till slut försvinner helt från henne.
Det som man kan göra med den här boken är att tolka den i flera hundra sidor om man vill men jag väljer nu bara att ta ett kort utdrag (så som jag minns det) ur boken för att visa på den där osäkerheten som Hanna kände då hon blev lämnad ensam i huset då Hunden lämnat henne första gången.

"Hanna vaknar.

Hunden är inte där.

Huset är inte där.

Var är hunden?

Var är huset?

'Kom tillbaka hunden!

Kom tillbaka huset!', 

skriker Hanna ut i natten."     

 

Det här är inget direkt citat ur boken eftersom jag inte har den i min ägo men jag hoppas att det är ungefär så som det stod i boken! 

 

Hoppas att ni uppskattade min tolkning!